Tag Archives: vildmark

Vilddjur

Häromsistens var jag på vargspårning i Klotenreviret (Skinnskatteberg), det var en intressant upplevelse. Dels förstås själva innehållet, vi såg en mängd vargspår samt andra intressanta spår och även en vargdödad älg, men även upplägget. Det kändes lite som industrispionage när jag konstaterade saker som de genomförde på ett listigt sätt – det där ska jag komma ihåg när jag själv kör aktiviteter, men ibland kunde jag även konstatera detaljer som jag själv tycker att jag gör bättre. Men vi har så olika verksamheter, och jag har därför lagt ner större möda på detaljerna. Även när jag är ute i skog och mark med en grupp så äter vi ur träskålar och med handgjorda bestick. Det passar helt enkelt inte in i min verksamhet att komma med plastkåsor och militärens stora termoskantin för varmhållning av lunchsoppan.

IMG_1114

Här på bilden ovan står guiderna och gruppen ute på isen på en sjö och granskar spår efter en lokatt och en räv (räven har troligen följt efter lokattens spår för att se om det blev några rester av en eventuell måltid). Och eftersom guiden Jan var bekant med Möklinta tyckte han att jag väl inte var så imponerad av lokattsspår, eftersom det finns gott om lokatt i Möklinta. Däremot inte lika gott om dem i Kloten, vilket naturligtvis kan bero på att lokatterna inte uppskattar varg, jag vet inte. Jag hade inte ens tänkt så långt, utan stod där och beundrade lokattsspåren jag också, men när han sa så där blev jag förstås lite stolt över hembygden.

Ja, jag har sett lokattsspår rätt ofta. De är fina, så där kattprydliga och utan märken av klor. Däremot har jag aldrig sett en levande lokatt ute i det fria, och jag är väldigt avundsjuk på min man som fick syn på en som korsade landsvägen vid 4-tiden en sommarmorgon. Synd att de är så otroligt skygga och hör på halvmils avstånd när jag kommer lufsande med mina hundar.

Det som var lite roligt med just den här spårningsdagen var att guiderna även pekade ut alla andra spår som syntes, oavsett om det var räv, vildsvin (som vi tack och lov inte har så gott om i Möklinta, än), skogsmus eller ekorre. Det kändes lite som att vara ett skogsmullebarn igen och gå på upptäcksfärd i skogen. Och det menar jag inte alls som något negativt – jag har själv varit ”skogsmullefröken” och gått på underbara upptäcksfärder. Granskat ätna grankottar för att se vem som ätit på dem, försökt känna igen fågelljud och sånt. När jag under veckorna gick med hundarna i skogen och hittade intressant spillning brukade jag spara det i små sortimentpåsar – som hemma hos oss fortfarande går under namnet ”gissa bajset”-påsar – för att sen visa upp för mullebarnen när söndagen kom. Och när jag en gång hade sådan tur att hitta pluttar efter en ganska nyfödd älgkalv tog jag tillfället i akt och frågade en jägare samma sak. Han gick bet! Och det skulle jag också ha gjort, om jag inte hade hittat de bedårande små älgpluttarna precis bredvid en hög med älgkobajs. När jag var ledare i Friluftsfrämjandet fick jag nämligen lära mig hur man ser skillnad på om det är en älgko eller en älgtjur som har gjort ifrån sig. Men om du också vill lära dig det så får du komma till mig på ”Skogsmulle för vuxna”!

Lämna en kommentar

Filed under ekoturismkollegor, naturupplevelser